VM i PRS för 22lr/rimfire
På något sätt trillade vi över två biljetter till VM i PRS 22lr i Collazzone i Italien som gick av stapeln vecka 35. Jag tänkte berätta lite om hur veckan gick både före och under själva tävlingen. Genomgång av matchdagarna kommer i följande inlägg. Du kan även gå in på vårt instagramkonto @kikarskytt.se för att se fler bilder och filmer från tävlingen.
Prolog
Efter en lite knackig vår och sommar med stor-PRS gick vi över till att nästan enbart fokusera på 22-bössorna. Enda avbrottet var tävlingen i Tyfors i juli. Vår träning gick allt mer in på detaljer som att planera genomförandet och komma i position snabbt, att ta den där extra sekunden som krävs för att få en riktigt stabil skjutposition och sen en snygg clean avfyrning. Just det senare är något jag haft svårt att komma till rätta med och det har gjort mycket på resultaten nu när det sitter.
Vi åkte en sväng till Ununge för ett sista genrep, en tävling som gav stort självförtroende och gick riktigt bra förutom att träffbilden flyttade 0.5 mil i höjd före de tre sista stationerna på min bössa. Med kort tid kvar blev det lite panik så jag bäddade bössan för att utesluta trolleri och plötsliga träfflägesförändringar. Våra klumpar till gevär var nu redo för uppgiften och med facit i hand råkade jag inte ut för mer överraskningar.
Första halvan av veckan
Vi landade i Rom på förmiddagen söndagen den 27e. Jag ska inte gå in på några detaljer om exakt hur jäkla kassa folk på den flygplatsen är på engelska och hur dom totalt saknar känsla för service. Den enda som var proffsig och korrekt var herrn på gränspolisen som delade ut vapnen. Cheesus.
Hela svenska laget hade bokat upp sig på samma hotell och redan på kvällen var det samling för genomgång och gemensamt restaurangbesök. Vi gick igenom planen för veckan och hur vi bäst kunde dra nytta av att vi sköt olika dagar och få ut det mesta av den samlade skyttekompetensen. Mycket positivt att det verkligen fanns en anda att vi gör detta tillsammans.
Måndag till onsdag
De första dagarna hade vi möjlighet att träna i tvåtimmarspass på stationer med olika props, dock inte kopior av tävlingspropsen. Inte helt smidigt när 180 pers från diverse länder ska samsas om utrymmet, men vi fick några timmar bak bössan och självförtroendet växte för varje träff.
Tidigare hade jag och flera andra varit lite irriterade över vad som verkade vara en ganska dålig organisation av administration och förberedande aktiviteter, men veckan innan tävling visade sig värdarna ha koll på vad dom gjorde. Vi fick en snygg och välgjord matchbok och arrangörerna publicerade även filmer där de visade hur varje station skulle genomföras. Mycket proffsigt och nyttigt så vi slapp gissa, kolla in @prsitalia på Instagram för att se filmerna eller vänta till avsnitt 2 och 3 av denna berättelse så går jag igenom dom.
Redan på måndagen började förberedelserna med en gemensam rundvandring på tävlingsområdet där vi kontrollmätte avstånden till målen, diskuterade hur vi skulle angripa de olika positionerna och en hel del dividerande om hur vi trodde vinden skulle bete sig över området. Intressant att höra hur de andra lagmedlemmarna tänkte ta sig an stationerna, det ändrade kanske inte våra planer i nån större utsträckning men det var bra att få en sanity check på våra planer.
Hälften at stationerna låg i en mycket brant backe med närmare 30 graders lutning, något som milt sagt skulle visa sig bli en utmaning både logistiskt och skyttemässigt. Att bedöma om man har bössan i våg är svårt när man skjuter tvärs över en kraftig lutning och skillnaden mellan min bedömning och vad libellen visade var mycket stor. Så stor att de skyttar som kom dit utan libell förmodligen tappade många träff på grund av detta.
Andra delen var belägen runt en sjö med skott dels över sjön och dels upp mot en ås med upp mot 13 graders vertikal vinkel för att skoja till det ytterligare. Tredje delen låg på plan mark vid foten av berget.
Inför matchdagarna delade vi upp oss och planerade in vem som skulle hålla koll på vindar och spotting och allmänt serva skyttarna med vatten, påminna om solkräm och mat. Vädret blev bättre än väderprognosen om man ser det ur ett strandperspektiv, men för oss som skulle vara ute i solen hela dagarna blev det lite för bra med runt 30 grader och stekande sol alla dagar.
Summering
Jag kommer att gå igenom själva tävlingen i detalj i ett senare inlägg, men först vill jag summera vår upplevelse. Att få komma och skjuta med 180 skyttar från 17 olika länder var verkligen en upplevelse. Vi har lärt oss mycket av våra medskyttar, både inom laget och från de andra deltagarna. I det stora hela är jag nöjd med vårt genomförande, jag känner verkligen inte att vi gjorde bort oss, tvärtom. Mitt mål med tävlingen var att komma i övre halvan i resultatlistan med topp tredjedel som högt mål. Mina förväntningar var att resultatfördelningen skulle se ut ungefär som resultatlistan från en större svensk tävling med stor spridning från de i toppen till de längre ner i listan. Jag klarade det högre målet och kände flera gånger att jag faktiskt börjar få kläm på vad jag gör. Äntligen. Men, det var Sander som stod för de verkliga resultaten denna gång.
Generellt var tävlingen lite enformig. 90 sekunder på varje station och mycket likartade uppgifter. Avstånden var generellt på 115-150m med 4 stationer på 45m och en med 200m. Vanligaste målstorlek var 0.65 mil med 0.4 på korthållen och 0.7-1 när det närmade sig 180-200m. Det var en hel del målväxling och komplexitet i skjutordningen som gjorde tävlingen svår. Och vinden såklart, den skiten återkommer jag till senare.
Funktionärerna var ok faktiskt. Jag förstår att det är svårt att hitta så många funktionärer som en sån här tävling kräver och det hjälper säkert att vi sköt på en av flera stora tävlingsanläggningar för hagelskytte. Men, hagelskytte och PRS har ju inte så mycket gemensamt. De flesta kunde bara enstaka ord engelska men skjutledarna var överlag ok. En var inte ok.
Highlights
Första dagen
Den första dagen flöt på riktigt bra, både jag och Sander toppade patrullen men Sander drog ifrån för varje station och slutade 8 poäng bättre än mig på 70 poäng av maximala 87. Det var ett resultat som visade sig vara i toppklass, inte bara i svenska truppen. Inte nog med att han tog ledningen i juniorklass framför alla de toppsponsrade amerikanska skyttarna, han hamnade på en 17e plats totalt av samtliga 181 deltagande skyttar! Grabben vann dag 1 av VM!
Speed demon
När jag satt och kollade igenom resultaten för varje stage såg jag en riktigt cool grej.
Stage B – Första stationen andra dagen, Sander flyger fram och drar iväg 10 träff på 62 sekunder. Det är två mål 0.75 resp. 0.6 mil, nummer 3 och 4 där man ska skjuta 3-4-3 på första positionen, 3-4 på andra, sen 3-4-3 och 3-4. Totaltid 62 sekunder och näst snabbast i startfältet före ALLA proffs och medaljvinnare. Inte nog med det, han var topp 5 på ytterligare två stationer varav en han hann med ett matningstrassel under tiden. Det lovar gott för framtiden och det ska bli spännande att se hur det går nästa år.
Avslutningen, silver och brons till Skåne
Vi var ju tre skåningar som åkte tillsammans och vår tredje landsman, Anders Möller, fick till det riktigt bra och plockade med sig en individuell bronsmedalj och ett lagsilver tillsammans med Kaj och Johan. Anders, Sander och jag har tampats på åtskilliga lokala tävlingar genom åren men denna tävling var kronan på verket. Stort grattis till prestationen!
