Practical recoil with different muzzle devices, Part 2 Muzzle brakes

Practical recoil with different muzzle devices, Part 2 Muzzle brakes

So we did a another test of the practical recoil of a series of muzzle devices. When we say practical recoil we measure the time from the shot until the shooter is back on the target. This time we focused on muzzle brakes and we got the chance to test a couple of interesting new ones.

The setup

The test measures the time from shot fired until the shooter is back on the target in a controlled manner using a Triggercam 2.1 that records the shot through the scope. The target is 15cm (6″) at 300m (330yds), so not too much wiggle room. We shot 6-8 shots per device (the slowmotion clips were a bit tricky to get so some got a few extra shots). The T.S.G Ymir muzzle brake is used as a reference so that you can relate to this and our previous tests. The shooter was the same for all shots made and an effort was made to keep the same position behind the rifle for all shots. The shooting position was standing behind a skillstage on the top level to simulate a common PRS shooting position.
In the first session we used a 6mm creedmoor with a 115gr DTAC projectile, in the second test and today we used a 6.5 creedmoor shooting 143gr projectiles. The rifle weighs approximately 9kg.
We filmed all shots and counted the frames from shot fired until the shooter was back at the target in a controlled way. The recording was 24 frames per second so the measure is pretty exact.

Please read the previous test to get a background to this test: Practical recoil with different muzzle devices Part 1

The following devices were tested:
-T.S.G Ymir
-A.P.A Fat Bastard gen 3
-Botnia Solutions Mini
-Botnia Solutions Midi
-Botnia Solutions Maxi

Performing the test

At the time of writing we have just got some snow, but luckily it insulated the sand and kept it from freezing so we could still shoot. The snow also gave us better lighting conditions, the Triggercam unfortunately steals some of the light. To get a sense of how the different brakes are percieved by a R.O. I stood about 2m to the side of the shooter to be in the way of the blast (the things you do for science, right?). We also added slow motion clips of each brake to the movie (enjoy those because I’m not going to try to film muzzle brakes from the side anymore 🙂 ).

The result in numbers

Muzzle deviceAvg. time (s)St. dev. (s)
TSG Ymir1.1530.499
APA Fat Bastard gen 30.9930.196
Botnia Solutions Mini1.0970.186
Botnia Solutions Midi0.8590.122
Botnia Solutions Maxi0.8330.123
Data from the test

Summary and findings

The impression of the blast
Muzzle brakes are loud, we know that, it’s not a pleasant feeling to shoot or stand next to someone shooting one. However, there apparently are differences. Our joint impression is that Ymir gives you quite a blast and the APA, with its backwards angled ports, is even worse to stand next to. The Botnia Solution brakes however were significantly nicer for both shooter and spectator/RO, you don’t get the same pressure wave hitting you as with the other brakes.

The results
Again, 6-8 shots are not super many so you need to remember that the numbers we found are indicative. We measured using the same setup and ofcourse results can be tweaked by altering the weight/balance of the rifle or handing the rifle to a person with perfect recoil management. But then the results wouldn’t be comparable in the same way.

TSG Ymir: The results of the Ymir was consistent with the findings from previous tests. It does a good job for the price but the time and StDev is higher than the other options, perhaps partly due to it only weighing 17 gram.
APA Fat Bastard: Backwards angled ports lowers your recoil but is nasty to both shooter and audience. It is heavy which probably helps with muzzle control. I believe that you also can adjust the muzzle rise by opening ports on the top, but we didn’t do that for this test.
Botnia Solutions: The brakes from Botnia Solutions are of the same design but with different sizes, from big to really big. They are flat with the bottom edge of the ports being angled upwards. Common between them is the way they behave when you shoot, the standard deviation is very low meaning you get a consistently manageable recoil. They were the preferred option from the overall user experience.


After studying the videos of the shots I realized that you can clearly see when the shooter overcomes the recoil and starts pushing the crosshairs back to the target. Maybe timing that would be a better measurement of how good a device is, since moving towards the target means you see the target. For the better brakes this means that you’re back from the flinch already after maybe 0.2-0.4s, enough to see the target before the impact at 300m. Unfortunately it is hard to measure that time in a objective way.
There is also a correlation between the weight of the brake and the time to target. TSG Ymir at 17g, APA Fat Bastard 204g, Botnia Solutions Mini at 233g, Midi at 316g and the Maxi at a massive 423g.
The main finding is that the Botnia Solutions brakes are winners here, both from the user experience and the hard numbers. We are looking at tenths of seconds (1/10) difference between the different brakes, even seconds comparing with a suppressor or bare barrel. With a return to target time of around a second or below the difference between the brakes tested won’t cost you much time at a stage, but it will definitely impact your ability to see impacts, misses and trace. The only thing you have to consider is: How much are those tenths of seconds worth to you, because they come at a cost.

Thanks to Tobias Lindgren, the designer of the Botnia Solutions muzzle brakes who lent us the brakes for this test. You can read more about them at
Thanks also to Victor for lending us the APA Fat Bastard.

Please give us a follow on Instagram for more empirical tests as we aim (no pun intended) for the 2024 PRS World Championships in Colorado!

Practical recoil with different muzzle devices

Practical recoil with different muzzle devices

Previously we did a test of how different muzzle devices affect the time it takes you to get back to the target when you are shooting. Typically recoil tests focus on the impulse force, but that does not show the full picture. The length of the impulse and how that connects to your body differs between different devices. Hence measuring thow far back the rifle goes when you shoot is not the best way to measure. In this experiment we measure the time from the shot fired until the shooter is back in the target again to get a more practical measure of how good a device is.

The setup

The test measures the time from shot fired until the shooter is back on the target in a controlled manner using a Triggercam 2.1 that records the shot through the scope. The target is 15cm (6″) at 300m (330yds), so not too much wiggle room. We shot 5 shots per device. The T.S.G Ymir muzzle brake is used as a reference so that you can relate to this and our previous test with a different caliber. The shooter was the same for all shots made and an effort was made to keep the same position behind the rifle for all shots. The shooting position was standing behind a skillstage on the top level to simulate a common PRS shooting position.
In the first session we used a 6mm creedmoor with a 115gr DTAC projectile and in the second test we used a 6.5 creedmoor shooting S&B 143gr projectiles. To make the results comparable we used the T.S.G Ymir brake as a reference. The difference between the impact of the caliber and bullet weight was surprisingly small. The rifle weighs approximately 9kg. Unfortunately the light conditions were pretty poor (it’s winter in Sweden now) so we had to lower the magnification a little more than ideal.
We filmed all shots and counted the frames from shot fired until the shooter was back at the target in a controlled way. The recording was 24 frames per second so the measure is pretty exact.

The following devices were tested:
In the first test (6mm Creedmoor w 115gr DTAC):
-Bare barrel without any device
-T.S.G Ymir muzzle brake
-Aimsport Triton II 50, telescopic suppressor
-Ase Utra Sl7 front mounted suppressor
-APW Warbird Match suppressor with a muzzle brake forend.

In the second test (6.5mm Creedmoor with 143gr S&B:
-T.S.G Ymir muzzle brake, perhaps the most common muzzle brake used in Swedish PRS competitions.
-A-tec PRS 3 gen 1, a suppressor with a muzzle brake forend.
-MiMa Titan Suppressor, a prototype telescopic suppressor.
-MiMa Titan 1 row, the same suppressor but with a muzzle brake on the end with one row of holes.
-MiMa Titan 2 row, same as above but with 2 rows of holes.

Test data

The first test, 6mm Creedmoor

Muzzle deviceAvg. time (s)St. dev. (s)
Bare barrel2,7500,520
Ase Utra SL71,9720,528
Aimsport Triton 50s1,6110,387
APW Warbird Match1,0580,163
T.S.G Ymir1,0920,350
The first test using a 6mm Creedmoor with 115gr DTAC at 860m/s

Notes: Here you really see how much difference a brake or suppressor does. The difference between a bare barrel and the Ymir brake is 20s on a 12 shot stage, that’s the difference between getting all your shots off and timing out with 3-5 shots left in the mag. An interesting observation is that the standard deviation is a lot smaller for the Warbird than any of the other devices.

Aimsport Triton 50s, Ase Utra Sl7, APW Warbird Match, T.S.G Ymir brake

The second test, 6.5mm Creedmoor

Muzzle deviceAvgStDev
A-tec PRS 3 gen 11.230.39
MiMa Titan Suppressor1.260.51
MiMa Titan 1 row1.170.09
MiMa Titan 2 row1.030.10
T.S.G Ymir Muzzle brake (reference)1.290.27
Second test usint a 6.5 Creedmoor with a 143gr projectile

Notes: Here we shoot a heavier projectile but to our surprise the difference between the results for the Ymir brake is not very big. Another observation is that the standard deviation is lower for the devices combining suppressor and brake technology.

Summary and conclusion: A suppressor is much nicer to shoot than a brake, no doubt about it. In the first test it was aparent that hunting suppressors are better than a bare barrel, but combining with a brake attachment in the forend gives you an advantage.
The shooter in this test found the 2 row MiMa Titan as easiest/nicest to shoot but looking at the numbers there was very little difference in performance in the top tier devices.
A surprising (to the writer) finding is the good results of the combined suppressor/brake models. One thought is that with a muzzle brake you probably flinch more than you do with a suppressor due to the significantly higher (in dB) blast. So while the brake is more efficient in handling the recoil power, the combination lets you regain vision faster. The standard deviation measure also indicates that the time back to target is more consist
Could it be so that these hybrid things aren’t just a marketing trick? I’ll try one out now for a while and see how it feels.

Please note that 5 shots per device only gives you an indication, but still as in the second test, 25% faster to the target gives you a hint of the best device. For the recerence Ymir brake the heavier bullet added almost 20% to the return time which is as expected, but again, you need to test with far more shots to get statistically significant numbers.

Please give us a follow on Instagram for more empirical tests as we aim (no pun intended) for the 2024 PRS World Championships in Colorado!

Test av rekylhantering

Test av rekylhantering

Efter ett par olyckliga smällar där lurarna inte riktigt suttit där de borde när vi skjutit med broms föddes tanken att se oss om efter alternativ. Ett alternativ är de kombinerade bromsar och dämpare som finns på marknaden, men är de verkligen något att ha? För att testa samlade vi på vad vi kunde hitta med kort varsel. Vi fick ihop följande alternativ:

-Aimsport Triton 50s, en dämpare med några år på nacken. Stor volym för att ta hand om krutgaserna
-Ase Utra SL7, även det en äldre dämpare men med mycket effektiv dämpning
-APW Warbird, en hybriddämpare med bromstillsats i framänden, lik Atec PRS gen 3
-Ymir mynningsbroms, kanske den vanligaste bromsen i Sverige.

Vi sköt även en serie med bar pipa som referens.

Vi valde att skjuta/sikta på en 15cm-plåt på 300m, 3-5 skott per serie och samma skytt rakt igenom för mest jämförbara resultat. Vi mätte tiden från avlossat skott tills att skytten var inne på plåten igen på ett stabilt sätt. Anledning till detta mätsätt är att det är mer praktiskt användbart än att bara mäta rekylkraften. Samtliga skott sköts stående med övre ribban på en skillstage som stöd för att ge bra möjligheter till repeterbarhet. För att kunna mäta tiden använde vi oss av en Triggercam och räknade i ett videoredigeringsprogram.

Väntade och oväntade resultat
Det var ganska väntat att en bar pipa skulle leda till kraftiga uppslag, även att ljuddämpare är bättre än bar pipa men sämre än broms. Det som var lite oväntat var att hybriddämparen Warbird var bättre än en ren mynningsbroms när det kom till tiden det tog att komma in i målet igen, men också att standardavvikelsen var lägre för Warbird än Ymir.


Ren pipa 2,750 0,520
Ase Utra SL71,9720,528
Aimsport Triton 50s1,6110,387
Ymir1,092 (1.285)0,350 (0.52)

Warbird och Ymir sköt vi 5-6 skott med. Ett av värdena för Ymir överskred de andra med flera sekunder så det plockades bort ut samplet. Värdena inklusive detta mätvärde finns inom parantes.

Detta test mäter ju inte enbart rekylkraften, utan ger en bild av hur skottet påverkar skytten. Man ska såklart ha i åtanke att vi sköt små serier och för att dra några vetenskapliga slutsatser av detta behöver man skjuta fler skott, använda fler skyttar osv. Men detta var vad vi kunde åstadkomma med 20 patroner. Tittar man på rådatan så är skillnaderna mellan kategorierna rätt uppenbara i a f.
Mynningsbromsar är rätt otrevliga för skytt och RO och kanske är det så att det dämpade ljudet i en hybriddämpare gör att man blinkar mindre och således hittar tillbaks in i målet snabbare. Det får nog bli en hybriddämpare för lite långtidstest.

VM i PRS 22/Rimfire 2023, del 1 av 3

VM i PRS 22/Rimfire 2023, del 1 av 3

VM i PRS för 22lr/rimfire

På något sätt trillade vi över två biljetter till VM i PRS 22lr i Collazzone i Italien som gick av stapeln vecka 35. Jag tänkte berätta lite om hur veckan gick både före och under själva tävlingen. Genomgång av matchdagarna kommer i följande inlägg. Du kan även gå in på vårt instagramkonto för att se fler bilder och filmer från tävlingen.


Efter en lite knackig vår och sommar med stor-PRS gick vi över till att nästan enbart fokusera på 22-bössorna. Enda avbrottet var tävlingen i Tyfors i juli. Vår träning gick allt mer in på detaljer som att planera genomförandet och komma i position snabbt, att ta den där extra sekunden som krävs för att få en riktigt stabil skjutposition och sen en snygg clean avfyrning. Just det senare är något jag haft svårt att komma till rätta med och det har gjort mycket på resultaten nu när det sitter.

Vi åkte en sväng till Ununge för ett sista genrep, en tävling som gav stort självförtroende och gick riktigt bra förutom att träffbilden flyttade 0.5 mil i höjd före de tre sista stationerna på min bössa. Med kort tid kvar blev det lite panik så jag bäddade bössan för att utesluta trolleri och plötsliga träfflägesförändringar. Våra klumpar till gevär var nu redo för uppgiften och med facit i hand råkade jag inte ut för mer överraskningar.

Första halvan av veckan

Vi landade i Rom på förmiddagen söndagen den 27e. Jag ska inte gå in på några detaljer om exakt hur jäkla kassa folk på den flygplatsen är på engelska och hur dom totalt saknar känsla för service. Den enda som var proffsig och korrekt var herrn på gränspolisen som delade ut vapnen. Cheesus.

Hela svenska laget hade bokat upp sig på samma hotell och redan på kvällen var det samling för genomgång och gemensamt restaurangbesök. Vi gick igenom planen för veckan och hur vi bäst kunde dra nytta av att vi sköt olika dagar och få ut det mesta av den samlade skyttekompetensen. Mycket positivt att det verkligen fanns en anda att vi gör detta tillsammans.

Måndag till onsdag

De första dagarna hade vi möjlighet att träna i tvåtimmarspass på stationer med olika props, dock inte kopior av tävlingspropsen. Inte helt smidigt när 180 pers från diverse länder ska samsas om utrymmet, men vi fick några timmar bak bössan och självförtroendet växte för varje träff.

Tidigare hade jag och flera andra varit lite irriterade över vad som verkade vara en ganska dålig organisation av administration och förberedande aktiviteter, men veckan innan tävling visade sig värdarna ha koll på vad dom gjorde. Vi fick en snygg och välgjord matchbok och arrangörerna publicerade även filmer där de visade hur varje station skulle genomföras. Mycket proffsigt och nyttigt så vi slapp gissa, kolla in @prsitalia på Instagram för att se filmerna eller vänta till avsnitt 2 och 3 av denna berättelse så går jag igenom dom.

Här kan du hitta infobook, matchbook och länkar till resultaten för tävlingen

Redan på måndagen började förberedelserna med en gemensam rundvandring på tävlingsområdet där vi kontrollmätte avstånden till målen, diskuterade hur vi skulle angripa de olika positionerna och en hel del dividerande om hur vi trodde vinden skulle bete sig över området. Intressant att höra hur de andra lagmedlemmarna tänkte ta sig an stationerna, det ändrade kanske inte våra planer i nån större utsträckning men det var bra att få en sanity check på våra planer.

Hälften at stationerna låg i en mycket brant backe med närmare 30 graders lutning, något som milt sagt skulle visa sig bli en utmaning både logistiskt och skyttemässigt. Att bedöma om man har bössan i våg är svårt när man skjuter tvärs över en kraftig lutning och skillnaden mellan min bedömning och vad libellen visade var mycket stor. Så stor att de skyttar som kom dit utan libell förmodligen tappade många träff på grund av detta.

Andra delen var belägen runt en sjö med skott dels över sjön och dels upp mot en ås med upp mot 13 graders vertikal vinkel för att skoja till det ytterligare. Tredje delen låg på plan mark vid foten av berget.

Inför matchdagarna delade vi upp oss och planerade in vem som skulle hålla koll på vindar och spotting och allmänt serva skyttarna med vatten, påminna om solkräm och mat. Vädret blev bättre än väderprognosen om man ser det ur ett strandperspektiv, men för oss som skulle vara ute i solen hela dagarna blev det lite för bra med runt 30 grader och stekande sol alla dagar.


Jag kommer att gå igenom själva tävlingen i detalj i ett senare inlägg, men först vill jag summera vår upplevelse. Att få komma och skjuta med 180 skyttar från 17 olika länder var verkligen en upplevelse. Vi har lärt oss mycket av våra medskyttar, både inom laget och från de andra deltagarna. I det stora hela är jag nöjd med vårt genomförande, jag känner verkligen inte att vi gjorde bort oss, tvärtom. Mitt mål med tävlingen var att komma i övre halvan i resultatlistan med topp tredjedel som högt mål. Mina förväntningar var att resultatfördelningen skulle se ut ungefär som resultatlistan från en större svensk tävling med stor spridning från de i toppen till de längre ner i listan. Jag klarade det högre målet och kände flera gånger att jag faktiskt börjar få kläm på vad jag gör. Äntligen. Men, det var Sander som stod för de verkliga resultaten denna gång.

Generellt var tävlingen lite enformig. 90 sekunder på varje station och mycket likartade uppgifter. Avstånden var generellt på 115-150m med 4 stationer på 45m och en med 200m. Vanligaste målstorlek var 0.65 mil med 0.4 på korthållen och 0.7-1 när det närmade sig 180-200m. Det var en hel del målväxling och komplexitet i skjutordningen som gjorde tävlingen svår. Och vinden såklart, den skiten återkommer jag till senare.

Funktionärerna var ok faktiskt. Jag förstår att det är svårt att hitta så många funktionärer som en sån här tävling kräver och det hjälper säkert att vi sköt på en av flera stora tävlingsanläggningar för hagelskytte. Men, hagelskytte och PRS har ju inte så mycket gemensamt. De flesta kunde bara enstaka ord engelska men skjutledarna var överlag ok. En var inte ok.


Första dagen

Den första dagen flöt på riktigt bra, både jag och Sander toppade patrullen men Sander drog ifrån för varje station och slutade 8 poäng bättre än mig på 70 poäng av maximala 87. Det var ett resultat som visade sig vara i toppklass, inte bara i svenska truppen. Inte nog med att han tog ledningen i juniorklass framför alla de toppsponsrade amerikanska skyttarna, han hamnade på en 17e plats totalt av samtliga 181 deltagande skyttar! Grabben vann dag 1 av VM!

Speed demon

När jag satt och kollade igenom resultaten för varje stage såg jag en riktigt cool grej.

Stage B – Första stationen andra dagen, Sander flyger fram och drar iväg 10 träff på 62 sekunder. Det är två mål 0.75 resp. 0.6 mil, nummer 3 och 4 där man ska skjuta 3-4-3 på första positionen, 3-4 på andra, sen 3-4-3 och 3-4. Totaltid 62 sekunder och näst snabbast i startfältet före ALLA proffs och medaljvinnare. Inte nog med det, han var topp 5 på ytterligare två stationer varav en han hann med ett matningstrassel under tiden. Det lovar gott för framtiden och det ska bli spännande att se hur det går nästa år.

Vad är väl lite matningstrassel?

Avslutningen, silver och brons till Skåne

Vi var ju tre skåningar som åkte tillsammans och vår tredje landsman, Anders Möller, fick till det riktigt bra och plockade med sig en individuell bronsmedalj och ett lagsilver tillsammans med Kaj och Johan. Anders, Sander och jag har tampats på åtskilliga lokala tävlingar genom åren men denna tävling var kronan på verket. Stort grattis till prestationen!

VM-uttagning, PRS-kurs och uppladdning inför säsongen

VM-uttagning, PRS-kurs och uppladdning inför säsongen

De senaste veckorna har varit intensiva kan man ju lugnt säga. Efter påskens två skyttetävlingar började jag inse att det inte är så mycket tid kvar till de första av årets fyra kval till Sydafrika nästa år. Det börjar med Botnia den 13-14 maj och Östhammar helgen efter. De fyra kvalen är de enda större tävlingar vi kommer att åka på fram till Rimfire-VM i slutet av augusti. Som det ser ut nu kommer vi själva att anordna en 300m-PRS-tävling i juni och en Rimfire i juli, men jag får återkomma med datum för detta.

IPRF Rimfire VM i Colazza i Italien

VM ja, hur fasen gick det till? För Sander var det ju ganska enkelt, där talade ju resultat och populationsstorlek för sig själva. För min del är jag såklart ödmjuk inför uppgiften och fullt medveten att om att min 12e-plats i rankingen med damer och seniorer borträknade och 8 platser i Open och Factory så krävdes det ju att några stycken skulle tacka nej till sina platser för att jag skulle få åka. Detta var ju precis vad som hände också. Men det är ju trots allt världens första VM i 22lr-PRS och jag tar absolut uppgiften på allvar. Jag ser många paralleller med Rocky där världsmästaren vill få lite publicitet och dom väljer ut en amatörboxare på måfå. Jag vet inte om det kommer att hjälpa mig att boxa på döda djurkroppar eller dricka råa ägg, men konditionen behöver definitivt byggas upp. Eye of the tiger får bli titelmelodin 4 månader framöver. Detta kan vara precis den morot som ger oss det extra fokus vi behöver för att ta oss uppåt i resultatlistorna under årets stortävlingar. Det här blir kul.

Kurs med Robert Purvins

Robert behöver ju ingen närmare presentation, hans resultat genom åren talar för sig själva. Jag kände att vi skulle behöva en sanity-check av teknik för att lyfta nivån inför de stora tävlingarna. Jag kontaktade Robert och med kort varsel lyckades vi hitta ett datum som passade honom och några andra från klubben (Sölvesborgs SF, probably the best skytteförening in the wörld).

5 deltagare och en heldag är nära nog det perfekta formatet för att alla ska få ut maximalt från dagen och få tillräckligt med uppmärksamhet och fokus från läraren. Vi började dagen med en genomgång av mål, teorin bakom användandet av kudden (många Drengr-säckar i lokalen) och inställning av gevären. Det är små ändringar som gör mycket för rekylupptagningen fick vi snart erfara. Under dagen gick vi igenom olika skyttepositioner med Roberts vakande öga på oss när vi sköt. Själv fick jag veta att jag sprätter till med avtryckarfingret efter avfyrat skott (negativt) och märkte att jag plötsligt kunde se när kulan träffar plåten på 300m (positivt), inte bara bekräfta i efterhand att jag träffade. Bara det framsteget är enormt när man ser till hur mycket mer information man får ut av hur skottet gick iväg. Jag noterade också att jag ibland drar iväg skottet åt vänster, antagligen för att trycket är lite väl hårt ställt, något som absolut går att justera.

Som avslutning sköt vi skillstage och helt ärligt är det nog första gången jag fyllde skillstagen med c25/c15-plåtar med god marginal på tiden. Jag har ju en ovana att skylla på utrustningen när det går dåligt så det måste ju vara för att mitt nya chassi är extra bra som det gick så bra under dagen. Så är det antagligen. Oavsett så kan jag verkligen rekommendera alla som vill ta sitt skytte till ytterligare en nivå att ta hjälp utifrån, det är ett mycket kostnadseffektivt sätt att få en objektiv genomgång av ditt skytte.

Botnia om två veckor och Östhammar helgen efter

Min ursprungliga plan för säsongen var att gå över till 6.5mm för att ha bättre tillgång till kulor nu när 6mm-kulor kan vara milt sagt knepiga att få fatt i mellan varven. Jag har en 6.5 creedmoorpipa men har inte hunnit få på den på grund av anledningar och nu är det för sent att ta fram ny laddning så den får vänta till Haparanda. Men efter lördagens kurs och det faktum att jag har en hink Lapua Scenar 136gr liggande så får det bli min gamla 6.5×55 i ett nytt chassi av okänt fabrikat. Funkade väldigt bra i lördags, rekylen är inte ett lika stort problem som jag upplevt innan och den strular ju bokstavligen aldrig. Enda nackdelen är att maggen bara tar 8 skott vilket jag får jobba runt.

Aja, vi ses i skogen!

Henke out!

Skytteåret 2022 – Andra halvåret

Skytteåret 2022 – Andra halvåret

Hemkomna efter en sväng i USA, där vi passade på att skjuta AR-15, AK-47 och Barret 50 BMG, var första tävlingen på dagordningen Gränsskottet. Det är en 300m bantävling som vi (Sölvesborgs SF och Bromölla SF) anordnar för fjärde året i rad. Det är en tävling som brukar locka många kikarskyttar och det brukar krävas rätt höga resultat för att vinna. Inte för att tuta mitt eget horn, men jag har vunnit en gång och har tre andraplatser och Sander har vunnit en gång så vi har haft rätt bra flyt på skyttet där.

Kosta Långhåll

Årets Kosta Långhåll var ett steg upp från föregående år, med bra utmaningar samtidigt som man behållit de klassiska momenten från fältskyttet, där man själv är ansvarig för att mäta avståndet till målen. Till skillnad från Sommarträffen behöver man inte asa runt sin packning på ryggen utan man tar bilen runt.

Detta år hade Per & Co verkligen lyckats med en bra och utmanande tävling vilket de fick välförtjänt beröm efteråt. Tyvärr var det lite trassel med plåtar som trillade ner vilket drabbade främst Sander som hade många poäng över snittet på en station som ströks. Det kostade honom en pallplats, men nu är det ju det där igen med ”tänk om”. Riktigt lovande för framtiden dock. 

Sander sköt stabilt hela dagen och hamnade till slut på en 5e-plats före en hel hop duktiga skyttar, många nyss hemkomna från VM i Frankrike. Inte illa en vecka efter sin 16-årsdag. Jag slutade nånstans i mitten eller nåt, vem bryr sig med Sanders resultat? Det är ju fördelen med att skjuta med sin son, går det bra för mig är det kul, går det bra för honom är det ännu roligare och går det bra för båda blir vi riktigt odrägliga. Lärdomar för dagen vettefan, fältskytte har vi rätt bra koll på och bilresan hem var väldigt snackig även om iPhone-gpsen lurade ut oss i skogen nånstans och vi tappade en timme.

Halland PRS Challenge

Nu var det dags för ban-prs igen. Halland PRS Challenge var mig veterligen första tävlingen av det här slaget i Halland vilket ju är mycket kul. Här sköt vi på 300m på elektroniska tavlor och det skiljer sig en del mot plåt eftersom det såklart inte plingar till, men man har även nytta av att vara snabb. En sjupoängare är trots allt mer än att inte fått iväg skottet.

Svårighetsgraden hade man istället justerat genom att ha extremt många positionsbyten. Det var 9 till 12 positioner på de flesta stationer och 90 sekunder att leverera. Snabbt och slarvigt var visst en bra strategi och jag dingade in en tredjeplats medan Sander hamnade på 7e. På flera stationer var jag klar långt före slutsignalen, ibland upp mot 30 sekunder kvar. Tid jag definitivt kunde lagt på att sikta istället.

Lärdom för dagen, träna på att utnyttja tiden rätt. Det finns ingen anledning att ha 30 sekunder kvar på en 90-sekundersstation. Flytta snabbt, skjut lugnt och kontrollerat.

Botnia Long Range

Nu var det återigen dags för en ”riktig” tävling. Även första gången jag flög med vapen vilket skulle visa sig vara en upplevelse. Låt oss säga såhär att dagen började med att jag hade skarp ammunition i handbagaget….

Två dagar i Umeå, jag har aldrig varit så längt norrut i vuxen ålder så det var ju lite nytt. Första dagen var det lång-långa avstånd och målväxling, andra dagen kortare avstånd och mer motion vilket passade mig bättre. Denna gång sköt jag min andra 6mmBR, en bössa jag ägt två gånger och levererat många banskyttevinster. Sander dingade in 5 träff på 1400 meter och tog därmed rekordet i längsta träff i familjen. Själv lyckades jag med det otroliga konststycket att ta det FÖR lugnt på långhållet och fick bara iväg 5 skott (bom).

Stationerna var utspridda i en fantastisk natur och var mycket varierande. En helt fantastiskt välarrangerad tävling. Tyvärr var vi väldigt ojämna, vissa stationer fyllde vi och andra stationer… not so much. Jag blev inte riktigt klok på vad vi gjorde för fel när vi nästan nollade relativt enkla stationer med korta avstånd. Ska man se det positivt så vet vi ju att kapaciteten finns där, nu ska vi bara lära oss att skjuta bra på samtliga stationer.

En lärdom från tävlingen är att vi behöver träna på att hitta målen i svår natur, t.ex. på kalhyggen. Detta är något vi lyckligtvis kan träna ganska enkelt med hjälp av 22an.

En hektisk tävlingsmånad var till ända och vi var båda rejält mätta på tävlande för ett tag.

EDIT: Kommentar såhär i efterhand
Ibland blir jag trött. Särskilt när jag klabbar till saker jag egentligen vet. Jag läste Robert Purvins utmärkta artikel om hur vinklar påverkar träffpunkten i Vapentidningen och plötsligt fick jag en aha-upplevelse från Botnia. Flera av stationerna, särskilt första dagen sköt man på långa avstånd upp mot en kulle, t.ex. var stationen på 1400m i rejäl uppförsbacke. Det behöver inte vara så många graders skillnad för att man ska vara av plåten på dom avstånden. Potentiellt kanske 30-40p av 170 där jag hade haft bättre chans att träffa om jag tagit hänsyn till vinkel. Även om jag fått in hälften av dessa skott hade det gjort många placeringar… Gör om, gör rätt nästa gång!

VM-kval i Malmö

Första gången på Malmös klassiska soptipp…eeh.. skjutbana. Robert, Pia och Adam arrangerade och tog hand om varsin patrull. Kul stationer, mycket avståndsväxlingar och vi fick skjuta från en gammal Landrover eller vad det nu var. Vi fick även skjuta på dinosaurier, och Robert kallade mig Farbror större delen av dagen 🙂 I övrigt var det lite av en mellanmjölkstävling skytteresultatsmässigt. Minns inte att vi kom hem med några direkta idéer på vad vi kan förbättra. Däremot blev vi sugna på att arrangera en tävling i samma format, något vi gjorde i påsk.

Sydserien del 4 – Bring your own device

Yay, hemmabanetävling som jag arrangerade, 300m PRS. Även denna en tävling på elektroniska tavlor istället för plåt. Jag valde att göra sju stationer som sköts i två etapper. Skyttet var en blandning av standardstationer, motionsövningar och såklart test att alla kom ihåg sin jägarexamen och skytte från en pickup! Skytte från bilar är kul, utom möjligen att skjuta från baksätet på en SAAB 900. Jag gillar inte SAAB. Vi hade tre skjutlag och tävlingen flöt på mycket bra med väldigt positiv kritik efteråt. Elektroniska tavlor är min grej och jag fick ihop till en tredjeplats efter en ganska jämn match sett till stationsresultaten.


Med det avslutade vi skytteåret 2022. Det blev iofs ett gäng bantävlingar och en vinst för mig och en fjärdeplats för Sander i en fältskyttetävling, men det är kanske inte riktigt av intresse för eventuella läsare av den här bloggen.

Påsk-PRS, en MDs bekännelser

Påsk-PRS, en MDs bekännelser

Så, jag fick idén att köra en dubbeltävling i påsk. En dag 300m och en dag rimfire. Frågade till och med om vi kunde köra andra dagen som ett VM-kval för att hjälpa till med balansen i syd gentemot mängden tävlingar i Stockholm, men det var visst inte intressant. Aja, skam den som ger sig, här kör vi in i kaklet oavsett och målet var att göra två tävlingar med nio stationer som är utmanande för både nybörjaren och den erfarne skytten. Nåntans har jag läst/hört att på en bra tävling har vinnaren 85-90% träff och nybörjaren 50%. Jag förstår verkligen resonemanget, det är inte roligt att komma till en tävling och inte få en träff med sig hem, då är risken stor att man inte kommer tillbaks. Samtidigt är det inte kul för de erfarna att fylla varje station.

Sidenote: Av precis samma anledning är jag mycket skeptiskt till trenden i Blekinge att ge kikarskyttarna löjligt små mål. Ett exempel är en c15 eller stående s10 på 450 m. Det finns ingen som helst anledning när man lika gärna kan ha en c30 och räkna innerringsträff. Du kommer fortfarande att särskilja de bästa skyttarna, men nybörjarna har i alla fall en chans att få nån träff på tavlan. Samtidigt är ju lite av grejen med fältskytte att man gradvis förbättrar sin vindläsning under tävlingens gång. Utan träff är det omöjligt. Tävlingarna är inte bara till för de bästa skyttarna, sporten måste vara rolig för alla. Basta! Och, till banläggarna som i allmänhet siktar med ickeförstorande riktmedel: Kikarsikte gör inte att vindpåverkan magiskt försvinner. Kulorna blir inte laserstrålar.

Min tanke med dagen var att börja med tre relativt enkla stationer som folk känner igen och gott om tid. Målen, ett större och ett mindre, och sedan hit to move. Hit to move innebär att du får skjuta på det stora målet tills du träffar, först då skjuter du på det mindre. Efter detta körde vi en omgång med tre stationer som är lite mer avancerade och något kortare tid. Sista omgången höjde vi tempot med hit or miss (du måste skjuta stora, sen lilla målet oavsett om du träffar stora målet eller inte. Som avslutning körde vi en vertikal station med hinder på 300m, sen löpning till 250 och 300m, tre mål hit or miss.

Anmälan till tävlingen hade en lite långsam start och jag övervägde att avlysa tävlingen när det var tre veckor kvar, men till sist fick vi ihop 17 deltagare för 300m-dagen och 11 på Rimfiredagen. Riktigt roligt var att vi lyckades få med fyra förstagångsskyttar som provade på första dagen och två andra dagen. Vi hade dessutom deltagare från Stockholm i norr(land) och Danmark i väst. En förstagångsskytt vann första dagen och en annan kom tvåa andra dagen….

Stort tack till Vinslövs Vapen som försåg oss med priser till tävlingarna och såklart Sölvesborg-Mjällby Sparbank för deras stöd. Tack också till Högsma Precision som steg in som Sölvesborgs Skytteförenings första sponsor!

Ska vi ta en titt på matchboken för 300m-dagen med lite kommentarer?

Omgång 1 Avstånd 300m

Station 1 – Skillstage
120s, 8 skott, Tiebreaker
2 skott per position,
Stor (c25) sen liten (c15) plåt.
Hit to move. Valfri skjutordning

Kommentar: Standardstation 1 a. Gott om tid så alla hinner skjuta klart, de som tävlar med tid snarare än träff kommer att visa sig ändå.

Station 2 – Tanktraps

120s, 12 skott
2 distinkt skilda positioner per tanktrap, 2 skott per position, vänster till höger
Stor (c25) sen liten (c15) plåt.
Hit to move.

Kommentar: Tanktraps är också standard på alla tävlingar. Vi använde en stor, en liten samt en fransk (sån som är en pinne med ett plus i änden). 6 olika positioner på 120 sekunder kräver att man kan hantera förflyttningar, samtidigt är det möjligt att få stabila positioner och därmed få in träff om man tar det lugnt.

Station 3 Däckbyte

120s, valfritt antal skott. Vid start ska däcket stå på högkant mellan portarna
Efter startsignal flyttar skytten däcket till endera porten där det ska vidröra mattan och skjuter två skott. Därefter flyttar skytten däcket till andra porten och skjuter två skott osv.
Två skott per sida, mellan (1/8 trekant) sen liten (c15) plåt.
Hit to move.
Valfritt antal patroner. Däcket ska utgöra det primära stödet, benstöd får inte vidröra marken under skjutning.

Kommentar: Ok, nu är det dags att få upp tempot på gubbarna. Stabil skjutposition men förflyttningen är…eeh…ansträngande. Jag fick iväg 15 skott/11 träff, inte illa för en lönnfet gubbe som jag.

Omgång 2, Avstånd 300m  

Station 4 Barrels and drums 90s, 12 skott

2 olika tunnor, en liggande på tvären, en stående. 2 skott från varje sen byte.
Stor (c25) sen liten (c15) plåt.
Hit to move. Valfri skjutordning

Kommentar: Återigen relativt vanlig station men nu höjer vi tempot. 6 byten på 90 sekunder kräver att du har lite kläm på att komma i position. Samtidigt kan du få in rätt bra med träff om du bara tar det lugnt.

Station 5 Range trail 90s, 10 skott

5 olika positioner, 2 skott per position sen förflyttning till nästa port/hinder. Skjutordning vänster till höger.
Fem olika hinder, ett per port så efter varje skottserie behöver man flytta sig 3m åt höger. Blandade hinder, tanktrap, däckhög, staket, lutande stock osv.
Stor (c25) sen liten (c15) plåt.
Hit to move.

Kommentar: Återigen, kort tid, du behöver kunna snabbt komma i position och samtidigt förflyttning i sidled. Det räcker inte bara att stå stilla och flytta bössan, här behöver du flytta på dig.

Station 6 Bondgården 90s, 9 skott

3 positioner ovansida halmbal-handtag grep-ovansida (undersida?) skottkärra.
3 skott per position,
Stor-mellan-liten plåt (30×30, 1/8, c15)
Hit to move.
Kommentar: Detta är en klassiker på Yndebanan, ser enkel ut men är förvånansvärt svår att bemästra. Första positionen är en stående halmbal, andra positionen skjuter man från handtaget på en grep som är nerstucken i en andra halmbal, tredje positionen skjuter man från hjulet på en upp-och-nervänd skottkärra. Gott om tid, men inte helt enkelt att få stabilitet på grep och skottkärra.

Omgång 3

Station 7 Shaky fence, 300m 90s, 10 skott

2 skott per stolpe (toppen) samt 2 skott från tvärribban. 5 positioner.
Stor (c25) sen liten (c15) plåt.
Hit or miss. Valfri skjutordning

Kommentar: Norröver är det populärt att bonka ner stolpar i marken som man ska skjuta från. I en skjuthall med betonggolv får man lösa det på annat sätt. Här höjer vi svårighetsgraden med hit or miss, du måste skjuta båda plåtar.

Station 8 Kabeltrumma, 300m 90s, 9 skott

Stor kabeltrumma stående på högkant
Tre skott vänster sida, tre skott mitten, tre skott höger.
Stor-mellan-liten plåt (30×30, 1/8, c15)
Hit or miss
Kommentar: Också lite av en standardprop. Fanskapet rullar…

Station 9 Front and sideways run. 120s, 12 skott totalt.

3 skott per position
Start vid 300-hall, skott från en liggande kabeltrumma, 3 skott.
Sen förflyttning till 250m, 3 skott från änden av en stolpe, vidare till 200m 3 skott från en liten tanktrap, sen vänster ca 20m till en liten tunna. Stor-mellan-liten plåt (30×30, 1/8, c15), hit to move.

Hur gick det för oss då? Inte helt jäkla illa. Första dagen 5a, 6a och andra dagen 1a och 3a. Jag vann totalen för båda dagarna och Sander kom 2a i Heads Up Skillstage challenge (mer om det i ett annat inlägg). Hittills har vi hållit oss i den övre tredjedelen på samtliga tävlingar för året så nu kan vi ju bara öka.

Stort tack till Martin Malek för bilderna! Har vi råkat få med nån som inte vill vara med på bild så maila mig så tar jag bort omedelbums!

WCPS Trollhättan Steel Challenge 25 mars 2023

WCPS Trollhättan Steel Challenge 25 mars 2023

Årets första match med storbössan blev WCPS i Trollhättan. Det var andra gången för oss så vi hade en viss aning om förutsättningarna. Arrangörerna är duktiga skyttar som hade vänligheten att jobba som funktionärer och låta oss vanliga dödliga slåss om priserna. Det hade regnat hela natten så underlaget gav upphov till ljudliga ”klafs” när man rörde sig. Kul.

En sak som är lite kul är att det numer börjar bli fler och fler bekanta ansikten (jag har notoriskt svårt att känna igen ansikten så det är stort för mig). Kul också att det var ett antal nya skyttar som gett sig in i PRS-träsket vilket är superkul. Hur kan man inte bli biten liksom?

Vårt upplägg var att provköra Spuhrchassit för första gången med en 6br-bössa monterad. Tanken var att vi skulle snabbjustera LOP och höjden på kindstödet när vi turades om att skjuta. Kan ju säga att det gick sådär, Sander var duktig på att komma ihåg det, jag fallerade lite. Sander har högre kindstöd och kortare LOP än jag och det får effekten att jag inte ser i kikaren om jag inte justerar ner kindstödet. Lyckligtvis är det gjort på ett par sekunder så man tappar inte mycket tid. Systemet vi använde var min första 6br, en bössa jag ägt två gånger och den skjuter fortfarande skamligt bra även efter ett antal tusen smällar.

Kort summering av stationerna:

För ett år sen hade jag fått spel av mitt kontrollbehov av en matchbok som inte innehöll varenda liten fiber av information om stationerna. Denna gång var det nästan uppfriskande att inte få särskilt mycket info

  1. Like a Tank Trap
    Antal skott:12
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 30cm 20cm 15cm

Utförande: 3 skott från varje markerad position. Hit to move.

  1. Kitchen berserk
    Antal skott:15
    Tid: 120 sek
    Målstorlek: 30cm 20cm 15cm

Utförande: 3 skott från varje markerad position. Hit to move.

  1. Right or Wrong
    Antal skott:8
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 20cm 15cm

Utförande: 2 skott från första positionen sedan byt till andra positionen, 2 skott, upprepa denna sekvens ytterligare en gång. Hit to move.

  1. Skillstage
    Antal skott:8
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 20cm

Utförande: 2 skott från varje markerad position, vänster till höger. Tie Breaker!!

  1. The Hide
    Antal skott:12
    Tid: 105 sek
    Målstorlek: 30cm 20cm 15cm

Utförande: 3 skott från varje markerad position. Hit to move.

  1. Barrel rush
    Antal skott:12
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 20cm

Utförande: 1 skott från position 1, 1 skott från position 2 sen tillbaka till position 1, 1 skott osv. Hit or miss

  1. Taktical
    Antal skott:12
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 30cm 20cm 15cm

Utförande: 3 skott från varje markerad position, Hit to move.

  1. Home of Hobo
    Antal skott:12
    Tid: 90 sek
    Målstorlek: 30cm 20cm 15cm

Utförande: 3 skott från varje markerad position, Hit to move.

Summering av vårt genomförande

Jag och Sander är väldigt jämna och slutar ofta på ungefär samma poäng men vi har en egenhet att vara lite ojämna under matchens gång. Vi lyckas ofta båda få till ett par stationer där vi får till det riktigt bra medan andra stationer går sådär. Denna gång var det jag som började starkt och tappade rejält på slutet medan Sander gjorde tvärtom. Till slut hamnade skilde det en poäng. Ganska standard för oss. En sak som stör mig en del såhär i efterhand är att vi på slutet åkte på en hel del matningstrassel. De första 6 stationerna matade bössan fläckfritt, men när Herr Rembry började ROa så måste han på nåt sätt ha jinxat skiten (helt övertygad om det 😉 ). De två sista stationerna var det riktigt bedrövligt och i a f jag tappade en hel del värdefulla poäng. Vet inte riktigt hur jag ska felsöka med tanke på att vi klarade oss genom 6 stationer utan trassel.


När jag kollar på filmerna från matchen slås jag av en stor skillnad mellan mig och Sander när det kommer till slutstyckeskontroll. In i position, hitta målet, stabilisera och först då fram med slutstycket och skicka iväg. Som en maskin. Såklart finns det en förklaring till detta, Sander har tävlat med vuxna sen han var tolv och därmed har kraven på honom att sköta säkerheten alltid varit högre än för alla andra. Jag har drillat honom, men… ingen har drillat mig och det är en observation som jag tar med mig hem från denna tävling: Jag behöver nöta in själva processen från att komma i position till att dra iväg skottet. Jag tjänar en hel del tid på att jag är snabb på förflyttning och att komma i position, men jag slarvar bort det på att vimsa iväg skott för snabbt.


Matchen ledde till två observationer som jag tar med mig till träningsbanan.

  1. Arbeta in processen
    Detta är en observation för egen del att jag behöver nöta in processen efter att man kommer i position, dvs, hitta målet, stabilisera, kolla att man är i våg och sen trycka av kontrollerat. Min upplevelse av detta under matchen var att jag hade mer eller mindre en blackout under skyttet. Minns bara att jag kollade av libellen två gånger, det kan såklart varit fler tillfällen och 300m är ganska förlåtande, men ändå. Omläxa!
  2. Tripod
    Efter tävlingen såg jag Tobbes klipp på hur han använde tripoden på Kitchen Berserk och fick då en aha-upplevelse. Stationen bestod av ett bord och fem stolar (se bilden ovan). Vår lösning innebar att vi klämde in oss under bordet varpå det blev trångt och jävligt. Tobbes lösning var att ha en arca-kudde längst fram på geväret och att stabilisera bakänden av geväret med en tripod. Enkelt, men smart, han behövde inte klättra in under bordet utan bara stoppa in framänden på geväret och fick på så sätt en mycket enklare lösning av skyttet. Vi har tidigare bara testat att skjuta med tripod men inte egentligen tränat på det. Det är nästa hemläxa. Träna på att bli effektiv med tripoden.

Nu ska jag bara lista ut varför vi åkte på matningsproblem på slutet. Nästa match är Sölvesborg den 8-9 april.


Skytteåret 2022 – Första halvan

Skytteåret 2022 – Första halvan

I början av 2022 fick jag idén att gå all in på PRS. Efter en avstämning med min fru fick jag ett ”go for it!” och planeringen satte igång. Eller ja, planering och planering, jag anmälde mig mer eller mindre till alla tävlingar jag kunde komma åt. Det blev till slut 38 dagar på resande fot med Sander till olika tävlingar runt om i landet. Totalt sköt vi 4000 skott med storbössorna och 11000 22lr-skott med lillbössan, så det blev några timmar i laddrummet också.

Tävlingar i urval (långt ifrån alla grejer vi varit på skrivet fritt ur minnet så det kan vara detaljer som är felaktiga)

WCPS Trollhättan

Vår första tävling utanför socknen. En tävling med ganska snälla stationer på 200 och 300m samt ett väldigt fint vårväder. Tyvärr tog skjuttiden slut innan vi var klara så det blev bara 6 stationer men eftersom alla inte skjutit alla stationer räknades bara de fem första. Vi sköt med en Remington 700 i 6mmBR och tyvärr hade jag ställt in trycket lite fel som ledde till klick och utkastaren hade lite klen fjäder vilket ledde till matningstrassel. En av stationerna innehöll 100m löpning vilket var utmanande för en lönnfet gubbe som mig. Dock fick jag in 11 av 12 träff där vilket jag var nöjd med.

En observation var att vi båda sköt alldeles för snabbt och var väldigt ojämna i våra resultat. Vissa stationer fyllde vi och andra hade vi bara enstaka träff. Tror bara vi timade ut på en station, den där man skulle flytta runt en Drengr-”kudde” som vägde över 10kg. Inte helt enkelt för Sander. Slutsats att vi behövde träna mer på att flytta oss snabbt och skjuta långsamt, utnyttja tiden på bästa sätt helt enkelt.

Vill minnas att jag trots allt lyckades vingla till mig en 8e plats och Sander 11e. Dagen efter var det fält-SM i Östhammar där jag missade guldet genom att skjuta fem innerringar och ett skott utanför tavlan på näst sista stationen, men nu pratar vi inte mer om det…

Bilder från Instagram


Fält-SM Östhammar

Pratar vi inte om.

Karlsborg Steel Challenge 22lr

Vår första Rimfire-PRS i Karlsborg där dom ännu inte fått reda på att det var vår vilket gjorde det bitvis utmanande med snöfall och 8 sekundmeter på förmiddagen och plusgrader och lera på eftermiddagen. En av stationerna var långhåll på 300 plus meter där man kunde skrapa ihop 27 poäng. Där dingade jag in 24 eftersom jag sköt på eftermiddagen när det var mer eller mindre vindstilla.

Andra stationer var skytte i ett badkar, från ett tak, däck och från en stege. Kul att skjuta 22lr faktiskt, något jag haft svårt att ta riktigt på allvar tidigare. Vi dingade in lite bra prylar från prisbordet i a f, Sander ett par skjutkuddar och jag ett spuhrfäste.

Lärdomen från den tävlingen var att vi behövde träna mer på avståndsväxling, dels att vrida på parallaxen som ju påverkar mer på 22lr-avstånd än på längre. Vi insåg också att vi behöver välja om vi ska vrida eller hålla över.

Bilder från Insta

Viking Trail i Norge

Scheisse vilket steg upp i svårighetsgrad! Jag har alltid ansett att bästa sättet att bli bättre är att utmana sig själv, t.ex. var min andra fältskyttetävling Sommarträffen, men detta var något i hästväg i svårighetsökning. När jag läste inbjudan stod det att det var långhållsskytte i fältskytteliknande förhållanden. Norrmän har ju uppenbart en helt annan uppfattning än jag när det kommer till vad fält- och långhållsskytte är. Tre dagars skytte och en extrabössa innebar att jag behövde ladda lite drygt 800 skott, rätt segt.

Med den informationen som grund valde jag att ta med min Tikka i 6.5×55 där jag skjuter 147gr Hornady ELD-M med ljuddämpare och verifierad kulbana ut till 1200m. Detta val var idiotiskt märkte jag där rekylen med tung kula och dämp inte blir så bra om man ska ha nån chans att se vart skotten tar vägen. Utöver det hade jag en del knas med geväret vilket ledde till att jag halvvägs genom första dagen gick över till att skjuta med broms istället. På sista stationen lossnade dessutom trycket. Mög!

Första dagen åkte vi ut i en dalgång och jevvlar va svårt det var med rejält små mål, avståndsskifte och växlande vinklar. Dessutom fick man en genomgång på varje station och alltså ingen matchbok i förhand. För en relativ nybörjare var det ett helvete att hinna med på de tre minuters förberedelsetid första skytten fick innan det var dags att skjuta.

Sander sköt sin KS Arms i 6 creedmoor och hade i vanlig ordning inga problem att hitta målen, behöver jag säga att han slog mig med hästlängder och vann patrullen på att par tre stationer? Dock tappade han fokus på slutet och tappade en del.

Lärdom för dagen: Inte slänga ut bössan i skogen! NEJ. Samt att vi måste träna på målväxling på avstånd och i vinklar. Vinden ställer ju till det med stora ändringar i riktning.

Instagrambilder dag 1

Andra dagen  sköt vi från en platå på bergssidor med gran, gran och mer gran. Återigen små mål och massor av målväxling. En genomgående trend var att på vissa stationer gick det bra, på andra helt åt helvete. Vi fick träna en hel del på att jobba med förstoringen på siktet för att kunna hitta målen.

Dagens lärdom var när vi fick prova att kolla genom ett rödpunktssikte och hade en hallelujaupplevelse. Tidigare hade jag tänk rödpunktssikte ur ett fältskytteperspektiv där det är rätt meningslöst. På vägen hem beställde jag två billiga rödpunktssikten som har hjälpt oss mycket det senaste. Dessutom har jag lyckats montera dom så att jag kan se rödpunkten med vänsterögat utan att behöva flytta huvet för att se i kikaren. Klockrent.

Instagrambilder dag 2

Tredje dagen gav jag upp storbössan. Vi skulle skjuta inne på en större skjutbana med relativt korta avstånd. Jag tog därför min 6mmBR för dagen (ja, såklart hade jag med en reservbössa(!), jag har alltid med extra av allt). En hake med den bössan var att jag hade ett Element Helix monterat eftersom jag inte var säker på att jag skulle ha möjlighet att skjuta in siktet innan matchen började. Den dagen var min bästa hittills men istället för avstånd hade dom tagit ifrån tårna med målskifte och saker man skulle göra på kort tid.

Instagrambilder dag 3

Jag och Sander slutade på exakt samma poäng typ 60% av vinnaren eller nåt i den stilen. Tävlingen gav absolut mersmak och vi insåg hur mycket vi har kvar att lära. Inte helt otippat såklart men det blev jäkligt tydligt.

Riksmästerskap i Långhållsskytte i Östhammar

Östhammar var mer av detsamma som i Norge men enklare att hitta målen. Dock var vindarna istället rejält konstiga. Även här var det mycket målväxling, regn och klabb, men målen var större så det kändes lite enklare. Sander ledde patrullen de första stationerna medan jag fuckade upp det totalt. Jag hade precis bytt kula på min 6br och var väl inte helt hundra med i tabellen. Sen på slutet bytte vi plats och jag slutade ett par poäng före Sander. Jag glömde helt av att använda rödpunktssiktet jag köpt in i stressen av att göra en massa saker på tid. Till slut hamnade vi runt 50e plats vilket ingen av oss var nöjda med kan man väl lugnt säga. Rejält dyngsura körde vi hem till civilisationen, solskenet och det allmänt bättre vädret i Skåne.

Sander sköt 6creedmoor och jag sköt samma 6mmBR som tidigare med matningstrassel p g a dålig utkastarfjäder.

Lärdom att träna på att använda utrustningen vi har, ha utrustning som inte strular och att se till att vara helt hundra på tabellen.


Sommarträffen 2022

Sommarträffen är nog min favorittävling och årets tävling var femte gången jag deltog och Sanders andra. Sommarträffen är Sveriges bästa gåfältskjutning. Man går en mysig promenad runt Livgardets skjutfält, totalt ca. 25km, och skjuter på plåt upp till 1300m. En av de stora utmaningarna är att hålla fokus under 15 timmar. Detta år var allt lite enklare för Sander då han gått upp 15 kilo sen året innan och relativt sätt enklare att bära gevär och packning.

Detta året blev det tydligt att Sander verkligen knäckt koden med att mäta exakt med kikarsiktet och han slutade på en mycket respektabel 25e-plats (av 72) i konkurrens med många av landets bästa kikarskyttar, han låg länge jämnt med tävlingens tredjeplatstagare. Tidigare hade Sander såklart mätt rätt, men nu kom han på att ta hänsyn till riktmedlets tjocklek och kunde på så sätt mäta mycket exaktare än tidigare. Hans 6 creedmoor levererade i vanlig ordning och min 6.5×55 var betydligt mer bekväm med fältskytteformatet, dock ett jävla as att bära 25km.





Vilka är vi då? Ett far- och son-team som gett oss på PRS efter ett antal år med andra skytteformer. Summering av vårt första år i PRS-cirkusen kommer i nästkommande inlägg.

Bild från VM-kval i Malmö hösten 2022. Fotograf Josefine


Jag har skjutit sen hösten 2017 då jag tog de första stapplande stegen med min Remington 700 Varmint i 308. Det var början på en resa med rätt många hundra skott GGG 147grain, mestadels på 100m sen allt längre bak på banan. På vintern sköt jag mina första tävlingar, en vinterserie där jag hamnade sist. Men nu var jag fast. Jag beställde en Tikka T3X Varmint i 6.5×55, ett MDT-chassi, en ljuddämpare och en Delta Stryker.  Med denna bössa lossnade det rejält och de kommande åren vann jag otaliga bantävlingar och även ett respektabelt gäng fältskjutningar. Inför årsskiftet 21/22 bestämde jag mig för att ge mig på PRS och här är vi nu.

I övrigt har jag arrangerat en jäkla drös tävlingar och är även ordförande i Sölvesborgs Skytteförening, kanske Södra Sveriges snabbast växande skytteförening. Jag startade också sidan och har skrivit det mesta materialet där (inser nu att jag borde ta ett ryck och uppdatera)

Meriter: Individuellt- och lagbrons Fält-SM 2021, 6e-plats Sommarträffen 2021, Flera individuella och lagguld och övriga pallplatser Fält-DM Skåne och ett trettiotal övriga vinster i ban- och fält-tävlingar i södra Sverige. Två tredjeplatser på mindre PRS-tävlingar.
Favorittävling: Antingen Viking Trail i Norge eller Sommarträffen på livgardet
Bästa skytteupplevelse: Känslan när man träffar en liten plåt riktigt långt bort under jävliga väderförhållanden. När man gjort alla bedömningar helt rätt.
Målsättning 2023: Vinna en lokal PRS-tävling, topp 10 i en stor tävling
Målsättning långsiktigt: Kvala till PRS-VM

Bild från VM-kval i Malmö hösten 2022. Fotograf Josefine


Hösten 2018 tog jag med Sander för att skjuta luftgevär hos Christianstads Skyttesällskap. Sander betade snabb av sina medaljer och till Vinterskyttet 300m bana fick han en Tikka i 223rem att skjuta med. Han visade snart att det gick mycket bra att skjuta med en sån liten kula och 2019 började han lista riktigt bra resultat, med bl.a. guld i SydSvenska Mästerskapen i 300m bana trots att han p g a kikarklassens ställning hos förbundet alltid tävlat i vuxenklassen. 2020 var det dags för fältskytte och de senaste åren har vi varit landet runt tillsammans från Öved i syd till Umeå i norr.

Meriter: 3 lagguld DM fält, lagbrons SM Fältskytte 2021, Guld SSM samt flera DM-medaljer 300m bana, guld Gränsskottet 2020, femteplats på Kosta långhåll 2022, 25e-plats Sommarträffen 2022 samt en del föreningsmästerskap.
Favorittävling: Antingen Viking Trail i Norge eller Sommarträffen på livgardet
Bästa skytteupplevelse: Att vinna och se att allt jobb man lagt ner lönar sig
Målsättning 2023: Vinna en fälttävling
Målsättning långsiktigt: Kvala till VM och senare även vinna VM