Hemkomna efter en sväng i USA, där vi passade på att skjuta AR-15, AK-47 och Barret 50 BMG, var första tävlingen på dagordningen Gränsskottet. Det är en 300m bantävling som vi (Sölvesborgs SF och Bromölla SF) anordnar för fjärde året i rad. Det är en tävling som brukar locka många kikarskyttar och det brukar krävas rätt höga resultat för att vinna. Inte för att tuta mitt eget horn, men jag har vunnit en gång och har tre andraplatser och Sander har vunnit en gång så vi har haft rätt bra flyt på skyttet där.
Kosta Långhåll
Årets Kosta Långhåll var ett steg upp från föregående år, med bra utmaningar samtidigt som man behållit de klassiska momenten från fältskyttet, där man själv är ansvarig för att mäta avståndet till målen. Till skillnad från Sommarträffen behöver man inte asa runt sin packning på ryggen utan man tar bilen runt.
Detta år hade Per & Co verkligen lyckats med en bra och utmanande tävling vilket de fick välförtjänt beröm efteråt. Tyvärr var det lite trassel med plåtar som trillade ner vilket drabbade främst Sander som hade många poäng över snittet på en station som ströks. Det kostade honom en pallplats, men nu är det ju det där igen med ”tänk om”. Riktigt lovande för framtiden dock.
Sander sköt stabilt hela dagen och hamnade till slut på en 5e-plats före en hel hop duktiga skyttar, många nyss hemkomna från VM i Frankrike. Inte illa en vecka efter sin 16-årsdag. Jag slutade nånstans i mitten eller nåt, vem bryr sig med Sanders resultat? Det är ju fördelen med att skjuta med sin son, går det bra för mig är det kul, går det bra för honom är det ännu roligare och går det bra för båda blir vi riktigt odrägliga. Lärdomar för dagen vettefan, fältskytte har vi rätt bra koll på och bilresan hem var väldigt snackig även om iPhone-gpsen lurade ut oss i skogen nånstans och vi tappade en timme.
Halland PRS Challenge
Nu var det dags för ban-prs igen. Halland PRS Challenge var mig veterligen första tävlingen av det här slaget i Halland vilket ju är mycket kul. Här sköt vi på 300m på elektroniska tavlor och det skiljer sig en del mot plåt eftersom det såklart inte plingar till, men man har även nytta av att vara snabb. En sjupoängare är trots allt mer än att inte fått iväg skottet.
Svårighetsgraden hade man istället justerat genom att ha extremt många positionsbyten. Det var 9 till 12 positioner på de flesta stationer och 90 sekunder att leverera. Snabbt och slarvigt var visst en bra strategi och jag dingade in en tredjeplats medan Sander hamnade på 7e. På flera stationer var jag klar långt före slutsignalen, ibland upp mot 30 sekunder kvar. Tid jag definitivt kunde lagt på att sikta istället.
Lärdom för dagen, träna på att utnyttja tiden rätt. Det finns ingen anledning att ha 30 sekunder kvar på en 90-sekundersstation. Flytta snabbt, skjut lugnt och kontrollerat.
Botnia Long Range
Nu var det återigen dags för en ”riktig” tävling. Även första gången jag flög med vapen vilket skulle visa sig vara en upplevelse. Låt oss säga såhär att dagen började med att jag hade skarp ammunition i handbagaget….
Två dagar i Umeå, jag har aldrig varit så längt norrut i vuxen ålder så det var ju lite nytt. Första dagen var det lång-långa avstånd och målväxling, andra dagen kortare avstånd och mer motion vilket passade mig bättre. Denna gång sköt jag min andra 6mmBR, en bössa jag ägt två gånger och levererat många banskyttevinster. Sander dingade in 5 träff på 1400 meter och tog därmed rekordet i längsta träff i familjen. Själv lyckades jag med det otroliga konststycket att ta det FÖR lugnt på långhållet och fick bara iväg 5 skott (bom).
Stationerna var utspridda i en fantastisk natur och var mycket varierande. En helt fantastiskt välarrangerad tävling. Tyvärr var vi väldigt ojämna, vissa stationer fyllde vi och andra stationer… not so much. Jag blev inte riktigt klok på vad vi gjorde för fel när vi nästan nollade relativt enkla stationer med korta avstånd. Ska man se det positivt så vet vi ju att kapaciteten finns där, nu ska vi bara lära oss att skjuta bra på samtliga stationer.
En lärdom från tävlingen är att vi behöver träna på att hitta målen i svår natur, t.ex. på kalhyggen. Detta är något vi lyckligtvis kan träna ganska enkelt med hjälp av 22an.
En hektisk tävlingsmånad var till ända och vi var båda rejält mätta på tävlande för ett tag.
EDIT: Kommentar såhär i efterhand
Ibland blir jag trött. Särskilt när jag klabbar till saker jag egentligen vet. Jag läste Robert Purvins utmärkta artikel om hur vinklar påverkar träffpunkten i Vapentidningen och plötsligt fick jag en aha-upplevelse från Botnia. Flera av stationerna, särskilt första dagen sköt man på långa avstånd upp mot en kulle, t.ex. var stationen på 1400m i rejäl uppförsbacke. Det behöver inte vara så många graders skillnad för att man ska vara av plåten på dom avstånden. Potentiellt kanske 30-40p av 170 där jag hade haft bättre chans att träffa om jag tagit hänsyn till vinkel. Även om jag fått in hälften av dessa skott hade det gjort många placeringar… Gör om, gör rätt nästa gång!
VM-kval i Malmö
Första gången på Malmös klassiska soptipp…eeh.. skjutbana. Robert, Pia och Adam arrangerade och tog hand om varsin patrull. Kul stationer, mycket avståndsväxlingar och vi fick skjuta från en gammal Landrover eller vad det nu var. Vi fick även skjuta på dinosaurier, och Robert kallade mig Farbror större delen av dagen 🙂 I övrigt var det lite av en mellanmjölkstävling skytteresultatsmässigt. Minns inte att vi kom hem med några direkta idéer på vad vi kan förbättra. Däremot blev vi sugna på att arrangera en tävling i samma format, något vi gjorde i påsk.
Sydserien del 4 – Bring your own device
Yay, hemmabanetävling som jag arrangerade, 300m PRS. Även denna en tävling på elektroniska tavlor istället för plåt. Jag valde att göra sju stationer som sköts i två etapper. Skyttet var en blandning av standardstationer, motionsövningar och såklart test att alla kom ihåg sin jägarexamen och skytte från en pickup! Skytte från bilar är kul, utom möjligen att skjuta från baksätet på en SAAB 900. Jag gillar inte SAAB. Vi hade tre skjutlag och tävlingen flöt på mycket bra med väldigt positiv kritik efteråt. Elektroniska tavlor är min grej och jag fick ihop till en tredjeplats efter en ganska jämn match sett till stationsresultaten.
Schlutt!
Med det avslutade vi skytteåret 2022. Det blev iofs ett gäng bantävlingar och en vinst för mig och en fjärdeplats för Sander i en fältskyttetävling, men det är kanske inte riktigt av intresse för eventuella läsare av den här bloggen.