I början av 2022 fick jag idén att gå all in på PRS. Efter en avstämning med min fru fick jag ett ”go for it!” och planeringen satte igång. Eller ja, planering och planering, jag anmälde mig mer eller mindre till alla tävlingar jag kunde komma åt. Det blev till slut 38 dagar på resande fot med Sander till olika tävlingar runt om i landet. Totalt sköt vi 4000 skott med storbössorna och 11000 22lr-skott med lillbössan, så det blev några timmar i laddrummet också.
Tävlingar i urval (långt ifrån alla grejer vi varit på skrivet fritt ur minnet så det kan vara detaljer som är felaktiga)
WCPS Trollhättan
Vår första tävling utanför socknen. En tävling med ganska snälla stationer på 200 och 300m samt ett väldigt fint vårväder. Tyvärr tog skjuttiden slut innan vi var klara så det blev bara 6 stationer men eftersom alla inte skjutit alla stationer räknades bara de fem första. Vi sköt med en Remington 700 i 6mmBR och tyvärr hade jag ställt in trycket lite fel som ledde till klick och utkastaren hade lite klen fjäder vilket ledde till matningstrassel. En av stationerna innehöll 100m löpning vilket var utmanande för en lönnfet gubbe som mig. Dock fick jag in 11 av 12 träff där vilket jag var nöjd med.
En observation var att vi båda sköt alldeles för snabbt och var väldigt ojämna i våra resultat. Vissa stationer fyllde vi och andra hade vi bara enstaka träff. Tror bara vi timade ut på en station, den där man skulle flytta runt en Drengr-”kudde” som vägde över 10kg. Inte helt enkelt för Sander. Slutsats att vi behövde träna mer på att flytta oss snabbt och skjuta långsamt, utnyttja tiden på bästa sätt helt enkelt.
Vill minnas att jag trots allt lyckades vingla till mig en 8e plats och Sander 11e. Dagen efter var det fält-SM i Östhammar där jag missade guldet genom att skjuta fem innerringar och ett skott utanför tavlan på näst sista stationen, men nu pratar vi inte mer om det…
Fält-SM Östhammar
Pratar vi inte om.
Karlsborg Steel Challenge 22lr
Vår första Rimfire-PRS i Karlsborg där dom ännu inte fått reda på att det var vår vilket gjorde det bitvis utmanande med snöfall och 8 sekundmeter på förmiddagen och plusgrader och lera på eftermiddagen. En av stationerna var långhåll på 300 plus meter där man kunde skrapa ihop 27 poäng. Där dingade jag in 24 eftersom jag sköt på eftermiddagen när det var mer eller mindre vindstilla.
Andra stationer var skytte i ett badkar, från ett tak, däck och från en stege. Kul att skjuta 22lr faktiskt, något jag haft svårt att ta riktigt på allvar tidigare. Vi dingade in lite bra prylar från prisbordet i a f, Sander ett par skjutkuddar och jag ett spuhrfäste.
Lärdomen från den tävlingen var att vi behövde träna mer på avståndsväxling, dels att vrida på parallaxen som ju påverkar mer på 22lr-avstånd än på längre. Vi insåg också att vi behöver välja om vi ska vrida eller hålla över.
Viking Trail i Norge
Scheisse vilket steg upp i svårighetsgrad! Jag har alltid ansett att bästa sättet att bli bättre är att utmana sig själv, t.ex. var min andra fältskyttetävling Sommarträffen, men detta var något i hästväg i svårighetsökning. När jag läste inbjudan stod det att det var långhållsskytte i fältskytteliknande förhållanden. Norrmän har ju uppenbart en helt annan uppfattning än jag när det kommer till vad fält- och långhållsskytte är. Tre dagars skytte och en extrabössa innebar att jag behövde ladda lite drygt 800 skott, rätt segt.
Med den informationen som grund valde jag att ta med min Tikka i 6.5×55 där jag skjuter 147gr Hornady ELD-M med ljuddämpare och verifierad kulbana ut till 1200m. Detta val var idiotiskt märkte jag där rekylen med tung kula och dämp inte blir så bra om man ska ha nån chans att se vart skotten tar vägen. Utöver det hade jag en del knas med geväret vilket ledde till att jag halvvägs genom första dagen gick över till att skjuta med broms istället. På sista stationen lossnade dessutom trycket. Mög!
Första dagen åkte vi ut i en dalgång och jevvlar va svårt det var med rejält små mål, avståndsskifte och växlande vinklar. Dessutom fick man en genomgång på varje station och alltså ingen matchbok i förhand. För en relativ nybörjare var det ett helvete att hinna med på de tre minuters förberedelsetid första skytten fick innan det var dags att skjuta.
Sander sköt sin KS Arms i 6 creedmoor och hade i vanlig ordning inga problem att hitta målen, behöver jag säga att han slog mig med hästlängder och vann patrullen på att par tre stationer? Dock tappade han fokus på slutet och tappade en del.
Lärdom för dagen: Inte slänga ut bössan i skogen! NEJ. Samt att vi måste träna på målväxling på avstånd och i vinklar. Vinden ställer ju till det med stora ändringar i riktning.
Andra dagen sköt vi från en platå på bergssidor med gran, gran och mer gran. Återigen små mål och massor av målväxling. En genomgående trend var att på vissa stationer gick det bra, på andra helt åt helvete. Vi fick träna en hel del på att jobba med förstoringen på siktet för att kunna hitta målen.
Dagens lärdom var när vi fick prova att kolla genom ett rödpunktssikte och hade en hallelujaupplevelse. Tidigare hade jag tänk rödpunktssikte ur ett fältskytteperspektiv där det är rätt meningslöst. På vägen hem beställde jag två billiga rödpunktssikten som har hjälpt oss mycket det senaste. Dessutom har jag lyckats montera dom så att jag kan se rödpunkten med vänsterögat utan att behöva flytta huvet för att se i kikaren. Klockrent.
Tredje dagen gav jag upp storbössan. Vi skulle skjuta inne på en större skjutbana med relativt korta avstånd. Jag tog därför min 6mmBR för dagen (ja, såklart hade jag med en reservbössa(!), jag har alltid med extra av allt). En hake med den bössan var att jag hade ett Element Helix monterat eftersom jag inte var säker på att jag skulle ha möjlighet att skjuta in siktet innan matchen började. Den dagen var min bästa hittills men istället för avstånd hade dom tagit ifrån tårna med målskifte och saker man skulle göra på kort tid.
Jag och Sander slutade på exakt samma poäng typ 60% av vinnaren eller nåt i den stilen. Tävlingen gav absolut mersmak och vi insåg hur mycket vi har kvar att lära. Inte helt otippat såklart men det blev jäkligt tydligt.
Riksmästerskap i Långhållsskytte i Östhammar
Östhammar var mer av detsamma som i Norge men enklare att hitta målen. Dock var vindarna istället rejält konstiga. Även här var det mycket målväxling, regn och klabb, men målen var större så det kändes lite enklare. Sander ledde patrullen de första stationerna medan jag fuckade upp det totalt. Jag hade precis bytt kula på min 6br och var väl inte helt hundra med i tabellen. Sen på slutet bytte vi plats och jag slutade ett par poäng före Sander. Jag glömde helt av att använda rödpunktssiktet jag köpt in i stressen av att göra en massa saker på tid. Till slut hamnade vi runt 50e plats vilket ingen av oss var nöjda med kan man väl lugnt säga. Rejält dyngsura körde vi hem till civilisationen, solskenet och det allmänt bättre vädret i Skåne.
Sander sköt 6creedmoor och jag sköt samma 6mmBR som tidigare med matningstrassel p g a dålig utkastarfjäder.
Lärdom att träna på att använda utrustningen vi har, ha utrustning som inte strular och att se till att vara helt hundra på tabellen.
Sommarträffen 2022
Sommarträffen är nog min favorittävling och årets tävling var femte gången jag deltog och Sanders andra. Sommarträffen är Sveriges bästa gåfältskjutning. Man går en mysig promenad runt Livgardets skjutfält, totalt ca. 25km, och skjuter på plåt upp till 1300m. En av de stora utmaningarna är att hålla fokus under 15 timmar. Detta år var allt lite enklare för Sander då han gått upp 15 kilo sen året innan och relativt sätt enklare att bära gevär och packning.
Detta året blev det tydligt att Sander verkligen knäckt koden med att mäta exakt med kikarsiktet och han slutade på en mycket respektabel 25e-plats (av 72) i konkurrens med många av landets bästa kikarskyttar, han låg länge jämnt med tävlingens tredjeplatstagare. Tidigare hade Sander såklart mätt rätt, men nu kom han på att ta hänsyn till riktmedlets tjocklek och kunde på så sätt mäta mycket exaktare än tidigare. Hans 6 creedmoor levererade i vanlig ordning och min 6.5×55 var betydligt mer bekväm med fältskytteformatet, dock ett jävla as att bära 25km.